För tre år sedan stod vi där med en stor hög skräpjord som var resultatet av grävningen för växthusgrunden. Sten, ogräs, mjäla och lite jord. Inte mycket att ha med andra ord och en dyster utsikt från växthuset.
Vi erinrade oss att vårt erövrande av trädgården började med att vi fräste upp en enligt grannarna omöjlig plats för odling och satte potatis och det var början till den första köksträdgården.
Så det blev potatis som fick i uppgift att ta hand om den omöjliga högen och det gjorde den med bravur! Jorden blev finfin efter två år och vi fick god utdelning under plantorna.
Ett bekymmer som vi fick när vi läste i trädgårdsböckerna är att potatis och tomater ska hållas långt ifrån varandra. De tillhör samma familj och kan dela med sig av samma sjukdomar. Vi klarade faran i två år men började fundera på ny plats för potatisen.
Odlingsläget är så bra med lä från alla håll så vi gjorde en bädd med möjlighet att lägga på takskivorna av isolerplast från den isolerade delen av växthuset när vi tar bort det i sommar. De får vila på den ram av tjärad plank som ligger på lecablocken.
Så i år får potatisen en ny utmaning i den nya köksträdgården, den får slåss med allsköns jordogräs och växtdelar längst bort från växthuset. Det ska bli spännande och se vad den klarar av!
