Växthuset har fått en farstu

När snön faller har det varit svårt att öppna skjutdörrarna till växthuset. Löpskenan har fyllts med snö, vatten och is och satt fast dörrarna. Det hade vi tröttnat på.

Man tager vad man haver

Hans-Åke hittade ett gammalt  glasfibersjok som låg under huset och räckte till tak och sidoväggar.
Några nyinköpta skivor korrugerad plast fick bli framsida. För att inte snön skulle yra in behövdes en dörr  också. Med sommarens hink med Falu rödfärg målade vi in snickerierna i samma färg som växthuset.

Bra med en man som kan tänka kreativt på alla områden!

Burspråksrummet blev ett jugendrum

När vi började skrapa på de vitmålade snickerierna som ringade in burspråket såg vi att vi var på rätt väg när vi ville låta bården spela huvudrollen i rummet.

De praktfulla pilastrarna och bågarna har återfått sitt ursprungliga utseende målade med linoljefärg. Väggarna har vi pappspänt och målat med äggoljetempera.

När vi hade "skalat av" burspråksrummet, skrapat fram ursprungsfärgen och tagit bort lager av tak- och väggbeklädnad fick rummet en helt ny gestalt. Den ursprungliga takbården framträdde och vi såg vilka färger snickerierna hade haft. 

Två färgpigment, bränd terra och grön umbra dominerade i både bården och på snickerierna och hade använts i olika mättnadsgrad.

 

Under alla lager av plywood, isolering, väv mm hittade vi en vacker tapet i grönt. Men vi hittade också en mörkröd tapet på en vägg och en mörkt buteljgrön på en annan vägg.

Med tanke på takhöjden och rummets storlek och tapetkostnaden tog vi vad vi hade, en rulle spännpapp från Gysinge på 28 m och tänkte att vi kan tapetsera senare om vi vill och måla väggarna nu. Så vi grep oss an arbetet något nervösa och inte alls säkra på att lyckas. Man det gjorde vi. Hela rullen gick åt. 

Vedrundeln

Ett av Hans-Åkes vårprojekt är vedrundeln, en kompost med en ram av jord och staplade vedträn. Perfekt för näringskrävande växter som squash och gurka. Den är en dryg meter hög vilket gör det bekvämt att sköta om och skörda. 

Mycket gröna tomater

Växthuset är fullt av tomater, bifftomater, plommontomater, körsbärstomater, vanliga tomater, men de är gröna! Vi väntar och väntar på att de ska mogna och bli röda, svarta och orange. 

När byggdes huset?

Vi har på nytt upptagit jakten efter det förflutna. Vi vet inte vilket år huset byggdes men efter dagens besök på Värmlandsarkiv och sökande i Brandstodsbolagsförteckningar för Östra Fågelvik som området hörde till då hittade vi året då brandförsäkring tecknades av den som står som ägare enligt lagfartsboken från år 1895. År 1898 tecknade N Chr Jensen en försäkring på fastigheten som kallas Solvik för värdet 33 250 kr, vilket är mycket omräknat i dagens penningvärde. Huset bör ha stått färdigt då. Det kan finnas flera uppgifter om vi har tur nog att de finns bevarade. 

Retuschering

Bården var betydligt bredare än vi trodde och kommer att lyftas fram. De värsta skadorna är nu borta men det går fortfarande att se tidens tand. Nu återstår målning av taket, pappspänning av väggarna, återställande av skadade snickerier och målning av dessa. Vi har tänkt oss att bården ska avgöra färgvalet på snickerier, tak och väggar och blir inte vitt. Jugendperioden var betydligt djärvare i sin färgsättning.

Jugendrummet

Ett rum i huset som inte har gjorts något åt på många år är det vi har kallat matsalen. Ett rum som skulle kunna vara vackert med sitt burspråk och fönster åt två håll, men som har blivit ett rum där vi ställt möbler och annat som vi inte vill ha framför våra ögon och inte skulle ha valt själva, arvegods som vi har tagit hand om.

Vi blev rätt glada över att tretextskivorna i taket började lossna. Nu fick vi en anledning att göra något åt rummet som vi har tänkt under de 19 år vi har bott här. En vattenskada i taket har dolts av skivorna men den ursprungliga bården i taket har lämnats ifred. 

Vi var mycket nyfikna på hur det såg ut under och var beredda att få pappspänna om taket. Nu var det inte så illa som vi hade trott. Vattenskador som skulle kunna åtgärdas och det enda som behövdes var att skrapa bort lös färg och måla om, sa Cecilia Skoglund, konservator på Wärmlands Museum. 

Den skadade bården skulle kunna retuscheras utan problem. Den är schablonmålad med limfärg och har kraftiga vattenskador, förmodligen från en takkupa som numera är borttagen. Någon har försökt att tvätta den på något ställe också. 

Så vi anlitade den upptagna Cecilia som hittade tid mellan några kyrkrenoveringar och hon kom med två praktikanter och arbetade i 40 timmar. De dolde skadorna och fyllde i med pastellkrita där mönstret hade tvättats bort.