JORDHÄLSA
Hans-Åke
Scherp
Livets viktigaste ekosystem består av solen, växterna, jorden och
mikrolivet. Utan samverkan mellan dessa delar existerar inget liv.
Det handlar
inte om konkurrens mellan ett ekosystems olika delar utan om ömsesidig
samverkan. Vår uppgift för att upprätthålla livet är att bidra till att
naturens naturliga näringscykel upprätthålls. Det sker genom växternas fotosyntes
där solens energi omvandlas till energi i form av kolhydrater, socker, med
hjälp av koldioxid från atmosfären och vattnet i jorden. Jorden förser växterna
med den näring de behöver med hjälp av mikrolivet i jorden som får sin mat
genom växternas utsöndring av socker via sina rötter.
Vi kan påverka jorden och
mikrolivet
genom våra
sätt att odla och därmed
påverkar vi indirekt även
växternas
förmåga till
fotosyntes.
En
traditionell föreställning om odling som visat sig vara felaktig är att
växterna suger ur jorden så att man behöver tillsätta ny näring för det som
växterna använt sig av. Växterna tillför i stället näring till jorden genom samverkan
med mikrolivet i jorden som växterna sedan kan tillgodogöra sig.
En annan
felaktig föreställning är att växter konkurrerar med varandra om näringen. Man
har konstaterat att växternas rötter sprider ut sig sidledes och därmed
konkurrerar om näringen. Man har på senare tid förstått att anledningen till
att växternas rötter sprider ut sina rötter sidledes är att sättet att odla har
resulterat i ett kompakterat skikt, en sula, som rötterna har svårt att ta sig
igenom vilket tvingar dem att utvecklas sidledes på samma nivå i jorden. Om
detta kompakterade skikt inte finns uppstår en stor variation i hur växternas
rötter utvecklas på olika jorddjup.
Gamla
sanningar utmanas när man ställer sig frågan ”Hur klarar naturen av att skapa
all tillväxt utan att vi gödslar eller plöjer?”.
Vad är jord?
I engelska
språket finns två olika begrepp för jord; dirt och soil. Det som benämns som
dirt är död jord som endast innehåller mineraler av olika storlekar och sorter.
En vanlig indelning är ler, silt och sand. All jord innehåller de näringsämnen
och spårämnen som växterna behöver men de kan inte tillgodogöra sig den
näringen eftersom den är uppbunden i mineralerna. För att växterna ska kunna
nyttja den bundna näringen behöver jorden även innehålla ett rikt mikroliv.
Mikrolivet består bland annat av goda bakterier svamphyfer som kan frigöra
näringsämnena från mineralerna och kontinuerligt tillgodose växterna med den
näring som de under olika tillväxtfaser behöver. Som tack för hjälpen förser
växterna mikrolivet med mat via sina rötter som utsöndrar socker.
Vi behöver ha naturen
som förebild för hur vi
odlar och månar om vår
jord.
Utöver jordens mineraler och mikrolivet behöver även en god
jord innehålla organiska ämnen som både bidrar med mat åt mikrolivet och höjer
kolhalten i jorden. Organiskt material innehåller drygt 50% kol. Kol är livets
byggstenar både för växter, människor och övriga djur. Utan kol ingen tillväxt.
En miniminivå för odlingsbar jord ligger mellan 3 - 6 procent av
jordinnehållet. I Sverige är kolhalten cirka 1,5 i Afrika ligger kolhalten på
0,3% och i Indien på 0,5%! De flesta jordar på jorden har förlorat mer än 50%
av sin kolhalt. Hälften av den globala odlingsjorden ligger bar under några månader,
vilket gör att jorden förlorar kol och utsläppen av koldioxid i atmosfären
ökar. Om kolhalten är låg kan växter försöka åtgärda det genom att skicka ner
mer kolhydrater från fotosyntesen till rötterna och därmed öka kolhalten i
jorden. I en jord med tillräckligt hög kolhalt skickar växterna ner ungefär 30 -
40% av sina skapade kolhydrater som mat till mikrolivet. Vid för låg
halt kan växter skicka ned upp till 97% av kolhydraterna till jorden för att
förbättra kolhalten, vilket går ut över den växtens egen tillväxt. Bristande
tillväxt beroende på för låg kolhalt uppfattas ofta som kvävebrist och leder
till tillförsel av konstgödsel som ökar problemet ytterligare genom att ta död
på mikrolivet. Ungefär en tredjedel av jordens matjordar har redan utarmats.
FN:s forskningssammanställning visar att vi inte kommer att ha någon odlingsbar
matjord kvar om cirka 60 år om vi fortsätter att missbruka jorden som vi gör
nu. 6 miljoner hektar odlingsbar jord skulle årligen behöva tillföras vår
planet men i stället förlorar vi årligen 12 miljoner hektar. Englands yta
utgörs av 13 miljoner hektar.
Man har
gjort sig beroende av konstgödsel för att kunna odla på jordar med för låg
kolhalt. Detta förvärrar problemet eftersom konstgödsel stör naturens
näringscykel och ekosystem och slår ut mikrolivet som även förvärrar näringstillgången
för växterna, vilket skapar ett allt större beroende av konstgödsel. Man har
skapat växtförhållanden som kan jämföras med narkomaners ständigt ökade behov
av konstlade medel för sin överlevnad. Tillgången och användningen av alltmer konstgödsel
i stället för att bidra till naturens lösningar har även gjort att odlingar
inom lantbruket oftast sker genom att odla en och samma gröda, så kallade
monokulturer, på stora ytor.
Monokulturerna
har också medfört ökade problem med insektsangrepp och sjukdomar som kraftigt
ökat användningen av så kallade växtskyddsmedel som i själva verket är gifter
som förgiftar jorden och tar död på det mikroliv som eventuellt återstår i jorden
när man övergått till konstgödsel. Det ökar växterna känslighet för sjukdomar
och insektsangrepp eftersom mikrolivet i samspel med växterna skapar ämnen som
försvarar växterna mot angrepp och sjukdomar på samma sätt som mikrolivet i
våra matsmältningssystem står för cirka 70% av människans immunförsvar.
Gifthalten i
grönsaker och frukt som odlats traditionellt på detta sätt är högre jämfört med
organiskt odlade grödor. En studie 2020 visade att mer än hälften av människors
mikroliv i matsmältningssystemet, mikrobiomet, påverkades av grönsaker och
frukt som innehöll giftet glyfosat. Försämringar i mikrobiomet är kopplat till
ökad sjukdom.
Växtgifter som slår ut skadeinsekter slår även ut deras naturliga predatorer,
fiender, vilket kan öka problemet med skadeinsekter. De som kommer tillbaka
tidigast efter besprutningen är skadeinsekterna som man ville ta död på. Predatorerna
kommer senare när det finns tillräckligt med mat vilket gör att skadeinsekterna
kan föröka sig ohämmat fram tilldess att predatorerna återhämtat sig och
upptäckt sin mat igen. Gifterna tar även död på gynnsamma insekter. För varje skadlig
insekt går det 1700 gynnsamma insekter, insekter som naturen behöver.
Ytterligare
en faktor som förstör jordhälsan och omvandlar den till död jord är plöjning
och grävning av jordar som slår sönder mikrolivet och i synnerhet det
omfattande svampmycelet. I en handfull jord finns flera hundra meter svamphyfer
och ungefär lika många goda bakterier som det finns människor på jorden. Detta
förstörs genom konstgödsel, giftbesprutningar, plöjning och grävning.
Mikrolivets skapande av jordaggregat ger en jordstruktur som
motverkar den jorderosion som medfört att vi de senaste 100 åren förlorat
mellan 60% - 80% av våra matjordar, jord som hamnar i vattendrag, sjöar och hav
med giftig algblomning som resultat. Enligt FN kommer vi inte att ha någon
odlingsbar jord kvar på jorden om 60 år om vi fortsätter att odla på samma sätt
som nu. Jorden är vår verkliga ödesfråga. En bördig jord som ger näringsrika
och smakrika plantor behöver ha en kolhalt på minst 3%-6%. Jordar som
understiger det utarmas successivt. I Sverige är medelvärdet 1,48%, i Afrika
0,3% och i Indien 0;5%.
Mikrolivet behöver på samma sätt som vi människor skydd, mat,
vatten och syre för att kunna fullgöra sina uppgifter som är avgörande för allt
liv på jorden. Utöver att förse växter med den näring de behöver skapar
mikrolivet en jordstruktur som gör att syre och vatten kan tränga ned till
växternas rötter. De skapar en porös jord genom skapandet av jordaggregat där
små jordpartiklar knyts samma så att det bildas luftfickor och kanaler i jorden
där rötter, syre och vatten tar sig fram. Det gör att jorden fungerar som en
tvättsvamp och förmår suga upp vatten vilket gör att jordarna blir mindre känsliga
vid torrperioder. Den porösa jorden skapar även en jämnare temperatur i jorden
som gynnar växterna. Jordaggregaten är jordens infrastruktur som vi slår sönder
gräver i jorden och plöjer. Utan mikroliv kompakteras jorden. Regn på bar jord
och plöjning bidrar ytterligare till kompakteringen av jorden som försvårar
tillväxten för växterna.
Genom att
inte jorden hålls samman i jordaggregat blir de små jordpartiklarna på jordytan
känsliga för vindar och vatten som leder till jorderosion. Huvuddelen av den
jord som försvinner innehåller konstgödsel eftersom den inte hålls samman av
jordaggregat som mikroorganismerna skapar i levande jord. Konstgödseln och gifter
från besprutningar har tagit död på mikrolivet. Den eroderade kvävegödslade
jorden följer med vattendrag ut i sjöar och hav och leder till giftig
övergödsling av vatten. Bara cirka 50% av konstgödsel blir kvar i gödslade
jorden resten följer med i den eroderade jorden. Jorderosionen är så omfattande
att matjorden kommer att försvinna globalt om 50 år om vi inte böjar sköta och
vårda jorden.
Att döda
mikrolivet i jorden medför att …
·
växterna
inte kan uppnå sin genetiska potential
·
näringsvärdet
i växterna försämras
·
växterna
blir mindre smakrika
·
jordens
förmåga att fånga koldioxid och inlagra kol försämras
·
jorderosionen
ökar
·
behovet
av bevattning ökar
·
risken
för översvämningar ökar
·
risken
för torka ökar
·
växternas
mottaglighet för skadedjur och sjukdomar ökar
Att skapa en god jord
Mikrolivet är hemligheten bakom jordhälsa. Mikrolivet består av bakterier,
svamphyfer, nematoder och protozoer.
Bakterierna
och svamphyferna kan lösgöra näringsämnen som är uppbundna i jorden, sanden,
stenarna och berg såså att näring blir möjlig för växterna att ta till sig. De
transporterar näring till växterna i den takt som växterna ”efterfrågar” olika
näringar under tillväxten. Nematoderna och protozoerna äter bakterier och
svamphyfer och som resulterar i gödsel det vill säga näring för växterna.
Svampmycelet
ökar växternas rotvolym upp till 700 ggr. Världens största organism är en svamp
vars svampmycel sträcker sig 10 kvadratkilometer och har en ålder av 2400 år.
En frisk och bördig jord med ett rikt
och varierat mikroliv
skapas genom att
tillföra organiskt material, täckodla,
gröngödsling, använda kompost,
samodla växter från
olika växtfamiljer,
gynna biologisk mångfald, samt
omskapa gräsmattor till ängar och
växtodling
Mikrolivet och en levande hållbar jord förstörs genom
plöjning, grävande, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Växtgiftet
glyfosat som finns i Round-up påverkar även förekomsten av maskar i jorden.
Reproduktionen minskade till hälften vid användning av glyfosat. Det tar även
död på vissa mikroorganismer och försvårar plantornas möjlighet att ta upp
fosfor.
Pyralid är
ett annat växtgift som används inom jordbruket för att döda ogräs. Gödsel från
djur som ätit hö, gräs, kraftfoder, som odlats på ytor som besprutats innehåller
pyralid som hämmar tillväxten av växter som potatis, tomater, ärtor, bönor och
sallat. Pyraliden finns kvar i jorden under lång tid men ett rikt mikroliv kan
påskynda nedbrytningen av pyralidgiftet inom två år.
Träd och
buskar vill ha en jord som domineras av svamphyfer i förhållande till bakterier
medan köksväxter vill ha en jämn balans mellan bakterier och svamphyfer i
jorden. Ogräs trivs bäst i jordar som domineras av bakterier.
Jorddjupet
ökar vid biologisk mångfald av växter och ökar kolhalten i jorden med cirka 30%
jämfört med monokulturodling. En hög mångfald av växter producerade större
skörd än tillförsel av mycket kväve. Gödsling är bara ett substitut för samodling
av plantor från olika växtfamiljer.
Frön från en
moderplanta för med sig ett visst mikroliv precis som ett nyfött barn har
moderns mikroliv med sig vid födseln. Det är en fördel att så frön från egna
plantor för att tidigt skapa en kontakt mellan jordens mikroliv och fröets
mikroliv.
Plantor utvecklas bäst med ett rikt och
varierat mikroliv kring rötterna.
Det
bästa sättet att åstadkomma det är att
odla många olika växter tillsammans.
Olika växter behöver och skapar olika
mikroorganismer
Några jordtester
Färg En hög kolhalt är det viktigaste tecknet på en bördig
jord. Färgen ska motsvara färgen på en chokladkaka med 75% kakao.
Maskar Dubbelt så många maskar i jorden vid
organisk odling jämfört med traditionell odling.
Rullprovet Ju
längre rulle desto mer ler i jorden.
Kompaktering För
ned ett armeringsjärn i jorden med ett jämnt tryck och mät sedan hur långt ned
armeringsjärnet kommer innan det stoppas av kompakterad jord.
Andel sand, silt, ler
och organiskt material Häll i vatten i en glasburk och litet diskmedel. Lägg sedan i ett jordprov
och låt det stå tills jorden delats upp i olika skikt i vattnet som visar olika
beståndsdelar i jorden.
Absorption
av vatten Ställ en
behållare utan lock eller botten på jorden. Häll i en halv liter vatten. Ta tid
hur länge det dröjer innan jorden suga upp vattnet. Om det tar cirka en minut
så motsvarar det en förmåga att absorbera 50 cm vatten per timme vid ett
skyfall regn.
Spektrometer Mäter kvalitén på fotosyntesen
Mikroskopering Ta
ett jordprov, spä ut det med vatten. Undersök förekomsten av bakterier,
svamphyfer, nematoder, och protozoer med hjälp av 400 gångers förstoring