Kom får du se! ropade Hans-Åke som stod i fönstret i badrummet på övervåningen och tittade ut över köksträdgården. Ägget i ankhuset hade blivit en älling och var ute på promenad med sin mamma!
Vi hade trott att den inte hade överlevt för vi hade inte sett den på flera dagar. Hur den skulle klara sig oroade vi oss för, för det var kallt och ruggigt ute. Men vi insåg snart att vi inte kunde ersätta mamma anka.
Världen är stor för en liten anka, stor som en tennisboll. Den följer sin mamma som en boll i ett snöre. Hon beskyddar den, kör bort domherrar, skator och fräser åt oss om vi går för nära.
Den får lära sig att böka med näbben efter mat, äta gräs och simma i dammen. Det blev lite dramatiskt när de skulle gå in igen i ankhuset. Mamma anka hoppade in men lilla älling hade det svårt att komma upp eftersom vingarna inte har växt ut än.