En tunnel med doft

Från Lavendeltorget kan man snart gå ned till dammen genom en tunnel klädd med kaprifol och luktärter. Kaprifolen som växte i skugga nere i gamla köksträdgården fick en ny plats och är redan på väg att blomma, luktärterna tar lite mer tid på sig...

 

I år ligger vi efter, vi och naturen

Kylan håller oss tillbaka och även blommorna och bladen. Träden avvaktar och till och med kirskålen gör det. 

För att inte frysa måste man jobba hårt. Det har Hans-Åke gjort. Två nya hügelbäddar är redan klara och en tredje är på gång. Vi kom framtill att vi ville binda ihop en del "öar" i skogsträdgården för att göra dem större och reducera gångarna som nästan gjorde den till en labyrint och var lite plottrigt. En stor yta kräver stora delar. 

Det blir mycket grävande. Först gräs-svålen, sedan ett spadtag ner för att få fin jord att lägga överst på den nya bädden. 

Hålet som uppstår ska så fyllas av gamla stockar som grannen har gott om och därefter grenar och kvistar och vissnade fjolårsväxter som man vill bli av med och gödsel från hönshuset. Så grässvålen upp och ner, tidningar eller kartonger och till sist jorden. 

Jag fortsätter med det mer spännande vårarbetet, att avtäcka perennrabatterna och se vad som har klarat sig under vintertäcket. 

Reportage om vår trädgård

En måndagsmorgon för några veckor sedan ringde mig telefon. "Jag har hört att ni har en stor fin trädgård, skulle vi kunna komma och göra ett reportage om den?" , sa en röst. Javisst, det går väldigt bra, sa jag och frågade när de ville komma. Efter en stund ringde journalisten tillbaka efter att ha pratat med en fotograf, "Går det bra nu?" En halvtimme senare kom Marianne Eriksson, NWT och fotografen Helena Karlsson hit. Vi gick runt i flera timmar och visade och pratade, eller snarare överöste dem med information om vad vi har gjort och hur vi tänker. 

När artikel publicerades i NWT lördagen den 27 augusti blev vi glatt överraskade. Tre sidor med ett innehåll som hade fångat det väsentliga som vi hade visat och talat om, inte minst rubriken gladde oss: 
De odlar med naturen som förebild.

Bildtext: Hans-Åke och Gun-Britt Scherp i sin stora trädgård där frukt och grönsaker frodas tillsammans med träd, buskar, sommarblommor och perenner. I augustirabatten blommar bland annat röd solros och rosa flox.

FOTO: HELENA KARLSSON

 

Komposteriet

Kursen Soilfoodweb med Elaine Ingham som Hans-Åke deltar i via datorn får konsekvenser. Nya kunskaper om hur man gör en kompost med ett rikt mikroliv. Det räcker inte med att varva kväverikt grönt material med kolrikt brunt utan det är mer komplicerat än så. Det ska vara 10 % partyfood, extra kväverikt material t ex hönsgödsel, 30% grönt och 60% delar brunt dvs kolhaltigt material, löv, kvistar och grenar. Då krävs det att det finns ett skafferi så att det finns rätt mängder när komposten ska byggas. 

När Hans-Åke får en idé går det fort. 

Jordgubbslandet efter muren i lilla köksträdgården fick ge plats till de nya facken för förvarning. Det fanns fortfarande virke kvar till att bygga ut och efter två dagar var det klart.

Jordgubbsplantorna var flyttade till krukor och jorden var bortskyfflad till ett nytt fack. När man ska förvara grönt material som det finns mer av än brunt på sommaren ska det torkas för att bevara maten åt mikroberna. (men det ska blötas när det läggs ihop till kompost) 

Det behövs därför ett tak till skafferiet. Hans-Åkes idé var att lägga en vit plastskiva över som vi hade och vi trixade fram den där den låg under trappan och bar ner den. 

Problemet var hur den skulle sättas fast. Så kom jag (som tycker att det viktigt att det blir estetiskt tilltalande) på att det vore snyggare med det plåttak som vi hade över från den gamla verandan på norrsidan. Det var grått och slitet och skulle passa ihop med muren. Så blev det. Hans-Åke var skeptisk men sa lite surmulet att vi får väl prova då efter att jag hade mätt storleken på taket. Vi slet och drog och släpade fram det från Hans-Åkes förråd i bokgården och fick det till slut på plats. Det blev bra och det gick lätt att skruva fast det i träkonstruktionen.  

 

Kompost på väg

Det doftar frisk skog om den här komposten nu. Den är inte färdig men på god väg. 

Vi var osäkra på om alla barr blandade med löv som vår granne Kerstin hade krattat ihop under sina höga tallar var lämpliga att kompostera men vi provade. Det borde vara gott om svamphyfer* hur som helst, jordens vägnät.

*Svamphyfer/.../mikroskopiskt små trådar som kan liknas vid rötter, fast i mycket mindre storlek. Dessa bildar nätverk mellan alla möjliga växter, både sådana som är besläktade, men även mellan växter som tillhör olika familjer (https://xn--skogstrdgrden-hfbr.xn--stjrnsund-x2a.nu/kvavefixering-en-djupdykning-del-2/)

Kirskål i komposten?

Det som är spännande med trädgård är att experimentera. 

Vi har gott om grödor som brer ut sig på andra växters bekostnad. Kirskål t.ex som sprider sig både under och över marken med nya rötter och frön. 

Kan det gå att göra kompost av rotogräs utan att sortera bort rötterna som annars verkar omöjliga att stoppa? Klarar mikrolivet av att bryta ner rötterna till mull? (Det är i den processen som värme upp till ca 65 grader uppstår.) 

En nyfiken person som Hans-Åke går inte att hejda. Han finfördelade igår skottkärra efter skottkärra med ogräs (kväve) och vittjade lövkomposten (kol) och finfördelade  löven med gräsklipparen. 

Efter att den var färdig hade temperaturen stigit till 30 grader under natten. Nu väntar vi på att mikroberna börjar jobba. på allvar.

 

Att slå med lie

Nu är det dags är börja använda lien. Men det krävs träning. Både i att knacka den och att slå med den. Gräset växer högt och grästraktorn går inte igång och den mindre gräsklipparen orkar inte med det och vi behöver täckmaterial.