Kycklingar igen

Det var för väl att det gamla hönshuset var ledigt för Trean, hönan med tre kycklingar och Sjuan, havrehönan med sju kycklingar började slåss så de blev blodiga när de gick i samma hönshus. 

Treans kycklingar fick gå med de övriga och blev snabbt lika framåt som de vuxna och hönsmamman drog sig gärna tillbaka och lät de övriga ta hand om kycklingarna. 

Sjuan fick flytta in tillsammans med sin skara och blev dubbelt så stor när en fara närmade sig, t ex vi. En riktig hönsmamma.  

En innekyckling

Den senaste kycklingkläckningen skedde för tidigt för lilla halvan. Hon (som tur var visade det sig att det var en höna)  verkade inte vara riktigt färdig för livet utanför ägget och vi klarade inte av att låta naturen ha sin gång utan tog hand om den då den ruvande hönan försköt henne. Hon fick bo i en låda i köket och vi ersatte hönsmamman med ett litet gosedjur som ett barnbarn hade lämnat kvar. 

Nu har hon växt ifatt och går inte att särskilja från den andra hönorna. Det tog tid innan hon vågade ansluta till flocken och vågade inte äta tillsammans med de övriga utan vi fick i början ge henne mat när de hade gått in i hönshuset för natten. 

Lilla halvan har växt till sig och sitter gärna på axeln och deltar i samtalet.

Hönorna jobbar

Vi tömde en säck med boklöv från i höstas i hönsgården. Hönorna krafsar och bearbetar löven som vi sedan lägger i komposten.

Även om de verkar ha fullt upp med rangordning och uppgörelser om vilken tupp som bestämmer jobbar de på och letar efter något ätbart.











Viktorsson, den gula tuppen börjar utmana pappa Viktor, den ljusa tuppen. Han ser allt och så fort ha ser att Viktorsson är på gång att sätt sig på en höna är han där och jagar bort honom.

Praktvinter

Så till slut kom vintern och snön. Inte så mycket snö som kyla dock. Idag strålande sol och -17°.

Vår värld har utvidgats med ett nytt hönshus den här hösten och med en ny hönsbesättning.

Efter den grymma attacken på fyra av våra fem hönor i september då en duvhök tog sig in i den gamla hönsgården genom taket, där inte våderna av hönsnät var tillräckligt tätt ihopsydda, har vi flyttat hönorna närmare vårt hus till ett större hönshus som kan fungera under vintern.

Vi har nu en helt annan kontakt med hönorna när de går utanför köksfönstret och sprätter. De verkar må bra också och värper varsitt ägg om dagen, trots att det är mitt i vintern.

Den stackars skräckslagna överlevande hönan som vi har döpt till Viva (hon lever) har fått sex nya kompisar och lever i bästa välmåga i sin nya flock.

Vi har gett hönorna namn eftersom vi ser att de skiljer sig till sättet och vi ofta pratar om dem - och med dem.

Färgen har bestämt namnen. De tre vita Bovarna kallar vi Viva, Vera och Vilma och de två bruna Berta och Brynhilde. Den svarta  Sotis och den grå Greta,   båda av en obestämd blandning av olika raser.

Var är sommaren?

Det är lätt att förlora sig i beklaganden över vädret den här sommaren. Det regnar och regnar och all vacker blomning står där ute för sig själv medan vi sitter inomhus och läser och skriver. När molnen skingrar sig störtar vi ut och njuter av dofterna från Schersmin.

Våra nya vänner, hönorna, har fått skivorna av plast som vi under vintern använder i växthuset, som tak över halva hönsgården. De tycker inte om att ha blött om fötterna, sa Camilla som vi köpte hönorna hos. Den här sommaren behövdes detta!