Ny grind

Efter några år i träda eller snarare som hönsgård har vi bestämt oss för att odla i Tennisgården igen. 

Vi kallar den för tennisgården för att vi har hägnat in den med de gamla näten som satt på tennisplanen som var bland det första som vi tog tag i och la ner. Det växte bara mossa under de stora bokarna som släppte drivor av löv varje höst.

Vi sparade näten och hägnade in ett område några år senare för att odla på och hejda både rådjur och kirskål som spred sig och kvävde allt annat.

Tennisplanen blev en rododendronpark i stället under de skuggande bokarna och de blev nu en tillgång. Boklöven blir surjord till rododendronbuskarna som verkar trivas bra på asfalten med sitt grunda rotsystem och  behov av vatten och skugga.

När vi utökade hönsgården blev det krångligt att ta sig in så det behövdes ett enklare sätt, så vi öppnade för en ny grind som Hans-Åke tillverkade igår, en kulen och mörk marsdag.  

Röja ut och bygga upp

Innan vårbruket börjar på allvar, särskilt under tunga regniga senvinterdagar är det bra att ta itu med basförutsättningarna för ett skapande liv i en trädgård och i ett gammalt hus.

Och det finns hela tiden utrymmen att göra något av. Den här vintern har Hans-Åke tagit tag i redskapskällaren, där vi stuvat in grejer i 20 år.

Motorsågar och färgburkar,  överblivna kakelplattor, campingutrustning o dyl trängs på gamla hyllor som står lite snett och vint efter väggar som håller på att rasa.


Att ha redskap samlade är något som vi ständigt kämpar med och inte lyckas särskilt bra med.

Vi byggde ett skjul i köksträdgården för krattor, spadar och allt som kan stå ute och tål kyla och det var ett stor förbättring.

Eftersom vi nu har byggt om i köket och bytt ut lådor och skåp, rivit väggar och golv har vi gott om material att återanvända.

De gamla gedigna men opraktiska trähurtsarna som jag målade och satte på skålhandtag på för länge sedan har fått ett nytt liv.

Den skamfilade pärlsponten blir en bra vägg att sätta upp hållare på för skruvmejslar och hammare som man behöver ha till hands i en snickarbod.

Och framför allt; att veta var grejerna finns när man behöver dem.