Gräs mot grus

HÅ har nu skalat av ca 200 kvm gräsmatta och ersatt den med jord respektive stenmjöl och gårdsgrus. Det blir ung 5000 greptag och xx antal spadtag, räknade vi ut igår. Jag har försökt att hjälpa till men mer eller mindre blivit bortkörd. "Det här är för tungt för dig, använd tiden till något bättre. Jag jobbar effektivare" säger HÅ.  I morgon kommer ett gruslass singel till gårdsplanen och nu ska jag gå ut och sprida ut det sista av det gamla krosslagret som ligger på halva nya planen, dvs på den tidigare körvägen. Att kratta grus klarar jag i alla fall med min kolossala muskelstyrka ...

Tyvärr har han rätt. Mina muskler räcker inte till, trots ihärdig styrketräning under vinterhalvåret. Jag är glad över det jobb som Daniel och Gustav bidrog med när de var här; de skottade och körde ut grus till grusgången tillsammans med sina 2,5 åriga storögda söner Nisse och Axel, som "hjälpte" till.

 

Nya planer ...

En kväll när vi satt i kvällssolen på de vita stenbänkarna och drack vin insåg vi att det nog inte var riktigt klokt att ta hit en stor grävmaskin och gräva en stor grop mitt på gräsmattan där det skira ängsgräset vajade så ljuvt i vinden. Vi fick vi en bättre idé.

När vi beskar den stora syrenhäcken trädde den stora dammen och det dolda partiet längst ner i trädgården fram.  Den bättre idén bestod i att bygga ut dammen så att den blir djupare och synligare. Gången skulle då få ytterligare en funktion - förutom att leda ner till köksträdgården, att leda ner till dammen.

Hans-Åke tände på idén kan man säga. Han satte igång och gräva upp gräset på den blivande utvidgade grusplanen ovanför de nya rabatterna för att använda till vallar till den nya större dammen. Det såg efter några timmar ut som om ett antal systematiska vildsvin hade varit i farten. Gräset försvann snabbare än jag hade vågat hoppas på.

Citrus

Calamondinen som för 14 år sedan flyttade in hos oss överlevde vintern i växthuset på bästa sätt hittills. Det gjorde att vi vågade oss på att införskaffa ännu en citrusplanta, en citron.  De båda tillsammans fyllde växthuset med ljuv doft av el Azahar under våren.  
När vi läste om skötsel av citrusväxter förstod vi att de måste ut i trädgården under sommaren, tyvärr.  Utomhus blir doften inte så märkbar, inte i vår stora trädgård i alla fall.  Idén med en citrusallé föddes.

Men det krävdes stora krukor av samma karaktär för att det inte skulle se alltför pyntat och plottrigt ut. Vi hoppades att handelsträdgården där vi köpte de stora terrakottakrukorna som vi redan har inte hade sålt de sista och vi hade tur ...

Vi hade nu krukor till ytterligare två citrusar och vi skaffade ett apelsinträd och ännu ett citronträd.

Hans-Åke ställde snabbt ut alla stora krukor och medelhavsväxter vi hade. 

Efter plantering och förhandlande om placering blev resultatet en allé nedanför torget, närmare sjön. Det blev naturligare, tycker jag.  

Att anlägga en trädgårdsgång med hinder

Mitt på den långa blivande gången - axeln mitt för huset - fanns ett länge oövervinnerligt  hinder, det gamla flaggstångsfästet. Det var ett gediget arbete man hade gjort. Det var orubbbart.

Försök ett, att dra omkull den med hjälp av de hundraåriga bokarna, gick inte.

Försök två, att bila sönder cementfoten gick inte heller. Cementen gick att få bort men inte järnbalkarna. 

Försök tre, att såga av järnbalkarna under markytan gick till slut...

Så nu ser det annorlunda ut....

Axlar och siktlinjer

Faktum är att jag länge har drömt om trädgårdsgångar. De gamla bilderna av Solviks trädgård visar att det ursprungligen har funnits en rund gräsmatta omringad av en grusgång där det nu bara finns en stor gräsyta. Den runda häcken finns inte heller kvar och på den dåvarande grusplanen har vi gräs och en  väg runt huset.

Gammalt vykort

Hundra år senare och allt anlagt av människor är borta:

Utsikt från trappan 2003

Trappan ner till gräsmattan är obefogad, man går inte där. Vi misstänkte att det funnits en gång ner till flaggstångfästet anlagd långt senare, eftersom gräset växte dåligt under torrperioder på somrarna. Fästet gick inte att använda då det var fel på alla sätt: det stod inte rakt, inte mitt för huset och för nära bokarna. Vi har under alla år försökt dölja det under Humle, en Paradisbuske, Iris mm men det har inte varit särskilt lyckat eftersom vi oftast glömde glömde bort att vattna där. Där skulle det kunna bli en axel genom trädgården, som kunde leda blicken ner mot dammen och vidare ut över sjön. 

Vi satte igång och gräva. Fram trädde ett lapptäcke till stensatt gång, som ledde fram till det sneda flaggstångsfästet.  Vi anade hur det kunde bli och så här blev det:

Inspiration

Går man runt i vår trädgård kan man se spår av platser vi har besökt: Botaniska i Göteborg (bäcken), (Berget), (Bokgården), Gunnebo (Köksträdgården), Wij (Grodpolen), Versailles och Villa Gamberaia (Sydliga gången). Platserna har fungerat som startskott som har landat i vår omgivning där våra förutsättningar har tagit vid och gestaltat idéerna. Det stora växthuset är en sådan lång och vindlande historia. Inspirationen kom en vinter när vi var på Storhågna, i vinterträdgården där.

Men aldrig kunde jag väl föreställa mig att något rakt och symmetriskt inslag skulle finnas i vår trädgård. Nu ser jag vad som hänt; besöken i Versaille denna vår och i de italienska renässansträdgårdarna förra våren har satt sina spår.....

Versaille i början av maj 201

I Versille slet människor som djur för att anlägga en konstgjord sjö medan naturen själv skapade vår sjö, Vänern, som är stor som ett innanhav. Dessutom har vi en dold damm bakom vegetationen som man inte ser om man inte går ner bakom syrenhäcken.  

De geometriska formerna är det dock värre med eller bättre enligt min smak. Naturen har sina egna lagar. 

I orangeriet på Villa Gamberaia trängdes citruskrukorna i början av maj

Orageriet på Villa Gamberaia utanför Florens

I maj fick vår i växthuset vinterförvarade Calamondin sällskap av ett citronträd som vi vågade oss på att införskaffa eftersom medelhavsväxterna hade klarat vintern så bra i vårt inplastade och frostvaktsbevakade växthusorangeri. 
Citronträdet har mått riktigt bra i växthuset, har fyllt det med sin doft och har växt rejält. Men nu behöver det ut i trädgården har vi förstått.

Igår köpte vi ytterligare ett citronträd och ett apelsinträd. I terrakottakrukor står de nu och inramar den nya sydliga gången - vi har gjort en renässansträdgård!