Treans kycklingar fick gå med de övriga och blev snabbt lika framåt som de vuxna och hönsmamman drog sig gärna tillbaka och lät de övriga ta hand om kycklingarna.
Sjuan fick flytta in tillsammans med sin skara och blev dubbelt så stor när en fara närmade sig, t ex vi. En riktig hönsmamma.