Äppelår

Det har varit ett märkligt växtår som vi kommer att minnas som sen vår, regnig sommar och genomblöt höst. Och som ett riktigt äppelår.  Som äppelvärd får man glädja sig i flera steg.
Det första är när träden blommar. När det blommar och surrar i luften och himlen är klarblå. Så var det i år under en vecka.

Det var då det hände.  Bin och flygfän arbetade hårt och flög från blomma till blomma.

Vi har 13 äppelträd som kan delas in i olika grupper. Tidiga, unga, gamla, nyckfulla och angripna.

Den vackraste skörden gav trädet med det röda äpplet som står utanför köksträdgården.

Under sommaren gick vi runt och skakade och plockade bland karten för att skapa växtrum för de blivande äpplena.

De näst tidiga, fyra Oranie står lite utspridda och har olika växtförhållanden. De blommade fint och fick mycket kart, som alla ruttnade bort när de blev större.

Det röda äpplet kommer härnäst och nu verkade något ha hänt. Det bar mycket frukt som visserligen var lite angripen men inte så mycket att det inte var värt att ta vara på. Då beslutade vi oss att skaffa en fruktpress.

Nu blev äpplena intressanta även för en icke fruktätare som Hans-Åke. Det har varit orättvist tidigare. Hans-Åke sliter med beskärning av träden under senvintern men har inte haft någon glädje av dem när väl resultatet kommer. "Äpplen är för sura" tycker HÅ. Nu när vi gör must av äppelskörden låter det helt annorlunda och verkar nästan kunna konkurrera med whisky.  Äppelmusten som vi gör är fantastiskt god.

Potatis

Efter att vi hade grävt ut för växthuset hade vi en stor hög av lera, ogräs, sandjord, sten och annat bråte bakom växthuset. Jord behövde vi men inte ogräsjord.

Potatis blev lösningen på problemet.

När vi i våras behövde vi göra något åt högen fick vi den goda idén att sätta potatis. Det hade vi bra erfarenhet av när vi bröt mark för köksträdgården för 14 år sedan, så vi tog itu med grävandet. Det var så tungt och snudd på omöjligt - torkad lera och ogräsrötter.

Men det blev bra till slut. Trots leran och det ihärdiga regnandet blev skörden överraskande stor.

Trädgården lever fortfarande

Medelhavsväxterna har nu fått flytta in i växthuset. Vi har i år  klätt in tre fjärdedelar med bubbelplast och sänkt takhöjden.








































Nytt för detta andra år är också en kompostkub, som vi hoppas kommer att avge lite värme.

Trots att de första frostnätterna har varit ser trädgården nästan ut som om det vore sommar.  Gräset blommar och bokarna börjar försiktigt släppa ifrån sig ett och annat löv.

Ta vara på

I år är vi smått besatta av att ta vara på det ätbara i trädgården och skogen: vitlök, charlottenlök, gul lök, bondbönor, tomater, basilika, plommon, fänkål, selleri, grönkål, persilja, salvia, potatis, äpplen, päron, svamp, ja allt det som växt bra denna regniga sommar.

Igår sol, idag regn

Gårdagen var vacker, varm och solig. Det kändes som ett helgerån att inte vara ute och skörda eller bara njuta.

Idag har solen och jag övergivit trädgården helt och hållet och jag har suttit framför datorn hela dagen. HÅ har t o m tänt en brasa för att glömma det mörka och regniga vädret som gör det ruggigt inomhus.

Det är inte kallt ute - 15 grader - men det ser kallt och blött ut.

Framåt kvällen lyste solen nästan igenom molnen. Vi tog ändå en bastu.

Inför hösten

Även om det inte är dags än behöver man mentalt förbereda sig för MÖRKRET genom att pigga upp sig med tröstande tankar.

Den tidiga höstens färger är sprakande eldiga. Växtligheten fångar ljuset och lyser upp, ger värme i själen. Förra höstens besök på det karga Island i samband med ENIRDELM konferensen gjorde intryck.

Färgerna

Naturens krafter är så starka och anpassningsförmågan så imponerande. Vi krusar för våra växter; pysslar om och göder, rensar och vattnar för att de ska växa. I det karga vulkanlandskapet på Island får de klara sig själva.

Vattnet 

Man känner sig ganska liten på det "lilla" Island när man får uppleva de underjordiska krafterna och tillgångarna, naturkrafter som blir tydliga i forsarna, gejsrarna och de varma källorna. 

Där handlar det om att samarbeta med naturen och ta vara på det naturen bjuder. 

Idéer

Efter att ha satt upp växthuset förra året, dvs 2011, åkte vi på en kombinerad jobb- och trädgårdstur till Ockelbo och Wij trädgårdar. Jag deltog bl a i en guidad tur på Wij och gick runt med kameran medan HÅ arbetade med skolledarna i Ockelbo.
Högskolan i Gävle har trädgårdmästarsutbildning på Wij och årets projektarbetstema var att gestalta musik med växter. Jag hittade Tom Waits där i grönskan:

Idén tog vi med oss och tänkte att vi skulle börja i januari i frökatalogerna och skapa allt från början. Nu blev det inte så detta år men kanske nästa... 

Mer Wij

Att återvända till en plats gör att man känner sig mer hemma och det gjorde vi. I år hade den regniga och kalla sommaren gjort att det fortfarande såg ut som högsommar trots att det var i mitten av augusti. vi bodde i Trädgårdens hus (bilden) 

HÅ som hade föreläst och pratat hela dagen om skolutveckling hade svårt att sluta när han kom "hem" och fortsatte med det när vi satt på balkongen och drack vin i solnedgången. För mig kändes jobbet avlägset och mindre angeläget...      

... och jag som hade vistats hela dagen i trädgården och genomsyrats av lugnet hade mer lust att njuta av vinet, värmen och växtligheten. 

Nedanför oss låg rosengården och örtagården som hade skapats till Linnés minne. 

Vad man kan göra med ved

Jag kan inte koppla av när jag ser all ved som ska tas om hand, sa HÅ när vi hade gjort färdigt grusplanen och det östra hörnet som är lockande solbelyst framåt kvällen. Jag fick en idé: Vi gör en vedvägg som skärmar av!  Snabbt som ögat stod den där, vedväggen, nästan färdig:

På Wij såg vi ytterligare en användning av ved.  En mur som ramade in terassen nedanför herrgården där man nu har öppnat café. Ett intressant stilbrott som passar väl in i den kreativa miljön.   

Wij trädgårdar

Ett dygn i en vänlig vacker miljö där människans spår finns i varsamt samarbete med naturen gör en sällsamt lugn och fridfull.  Att bo mitt i en trädgård skapad av Lars Kranz, Ulf Nordfjell, Simon Ervin och många fler som jag inte kan namnen på är en omvälvande upplevelse. Här är tyst och vackert och själva formspråket är både rofyllt och överraskande utmanande. Sten, järn och frodig grönska i ett växtspel i rött, grönt och vitt kommer att finnas kvar i min blick. 

Jag gick runt och lärde mig saker en hel dag. Nedanstående bilder är inte alls ett uttryck för min känsla, snarare tvärtom, men den känns som ett tröstande inslag efter den solfattiga sommar vi har haft. Vi bleka nordbor är med andra ord mycket goda ...

 

Vad handlar detta om? Jo, om blekning av grönsaker. Så nu ska jag linda papper om purjon och sellerin så att den blir mjäll och god..

Konst

 Många arbetar i en trädgård och lämnar spår av sin verksamhet om man går mycket nära.

Inspiration och och självförtroende

Idag har vi besökt en helt fantastisk trädgård; Villa Furuvik i Storfors, som vi hittade bland Tusen trädgårdar. Vi såg likheter med vår egen trädgård  - ett hus byggt 1907 med stora träd och gräsytor  - och olikheter. Det var frodigt och mycket välskött och vi insåg att vi har en hel del kvar att putsa på.... Men kanske kan vi vara med och visa vår trädgård nästa år. När vi satt i  kvällssolen och drack ett glas rosevin tyckte vi att vår trädgård nog kan visas upp - om vi inte har något nytt ofärdigt projekt på gång vill säga ...

Det senaste, nästan färdiga projektet är vedstapeln som skärmar av vedbacken. HÅ orkade inte se allt jobb som väntar i form av sågande och klyvning och nu slipper han bli påmind.

Singel till frukost

Lastbilen med 17 ton gårdsgrus natursingel 12 -18 kom innan vi hade hunnit avsluta frukosten.






































Bilen backades in på den smala svåra infarten av en skicklig chaufför från UTAB. Efter att ha monterat en läm som gjorde att gruset passerade jämt utspritt, tömde han hela lasset i en tunn limpa.

Därefter körde vi ut och krattade gruset över planen. Nyfikenheten tog över och efter några timmar var hela planen täckt med grus. Ca 200 kvm gräs var utbytt mot grus och nya rabatter.

Jag bidrog snarare än gjorde jobbet men ändå ...

Gräs mot grus

HÅ har nu skalat av ca 200 kvm gräsmatta och ersatt den med jord respektive stenmjöl och gårdsgrus. Det blir ung 5000 greptag och xx antal spadtag, räknade vi ut igår. Jag har försökt att hjälpa till men mer eller mindre blivit bortkörd. "Det här är för tungt för dig, använd tiden till något bättre. Jag jobbar effektivare" säger HÅ.  I morgon kommer ett gruslass singel till gårdsplanen och nu ska jag gå ut och sprida ut det sista av det gamla krosslagret som ligger på halva nya planen, dvs på den tidigare körvägen. Att kratta grus klarar jag i alla fall med min kolossala muskelstyrka ...

Tyvärr har han rätt. Mina muskler räcker inte till, trots ihärdig styrketräning under vinterhalvåret. Jag är glad över det jobb som Daniel och Gustav bidrog med när de var här; de skottade och körde ut grus till grusgången tillsammans med sina 2,5 åriga storögda söner Nisse och Axel, som "hjälpte" till.

 

Nya planer ...

En kväll när vi satt i kvällssolen på de vita stenbänkarna och drack vin insåg vi att det nog inte var riktigt klokt att ta hit en stor grävmaskin och gräva en stor grop mitt på gräsmattan där det skira ängsgräset vajade så ljuvt i vinden. Vi fick vi en bättre idé.

När vi beskar den stora syrenhäcken trädde den stora dammen och det dolda partiet längst ner i trädgården fram.  Den bättre idén bestod i att bygga ut dammen så att den blir djupare och synligare. Gången skulle då få ytterligare en funktion - förutom att leda ner till köksträdgården, att leda ner till dammen.

Hans-Åke tände på idén kan man säga. Han satte igång och gräva upp gräset på den blivande utvidgade grusplanen ovanför de nya rabatterna för att använda till vallar till den nya större dammen. Det såg efter några timmar ut som om ett antal systematiska vildsvin hade varit i farten. Gräset försvann snabbare än jag hade vågat hoppas på.

Citrus

Calamondinen som för 14 år sedan flyttade in hos oss överlevde vintern i växthuset på bästa sätt hittills. Det gjorde att vi vågade oss på att införskaffa ännu en citrusplanta, en citron.  De båda tillsammans fyllde växthuset med ljuv doft av el Azahar under våren.  
När vi läste om skötsel av citrusväxter förstod vi att de måste ut i trädgården under sommaren, tyvärr.  Utomhus blir doften inte så märkbar, inte i vår stora trädgård i alla fall.  Idén med en citrusallé föddes.

Men det krävdes stora krukor av samma karaktär för att det inte skulle se alltför pyntat och plottrigt ut. Vi hoppades att handelsträdgården där vi köpte de stora terrakottakrukorna som vi redan har inte hade sålt de sista och vi hade tur ...

Vi hade nu krukor till ytterligare två citrusar och vi skaffade ett apelsinträd och ännu ett citronträd.

Hans-Åke ställde snabbt ut alla stora krukor och medelhavsväxter vi hade. 

Efter plantering och förhandlande om placering blev resultatet en allé nedanför torget, närmare sjön. Det blev naturligare, tycker jag.  

Att anlägga en trädgårdsgång med hinder

Mitt på den långa blivande gången - axeln mitt för huset - fanns ett länge oövervinnerligt  hinder, det gamla flaggstångsfästet. Det var ett gediget arbete man hade gjort. Det var orubbbart.

Försök ett, att dra omkull den med hjälp av de hundraåriga bokarna, gick inte.

Försök två, att bila sönder cementfoten gick inte heller. Cementen gick att få bort men inte järnbalkarna. 

Försök tre, att såga av järnbalkarna under markytan gick till slut...

Så nu ser det annorlunda ut....