Älling upptäcker världen

Kom får du se! ropade Hans-Åke som stod i fönstret i badrummet på övervåningen och tittade ut över köksträdgården. Ägget i ankhuset hade blivit en älling och var ute på promenad med sin mamma!

Vi hade trott att den inte hade överlevt för vi hade inte sett den på flera dagar. Hur den skulle klara sig oroade vi oss för, för det var kallt och ruggigt ute. Men vi insåg snart att vi inte kunde ersätta mamma anka.

Världen är stor för en liten anka, stor som en tennisboll. Den följer sin mamma som en boll i ett snöre. Hon beskyddar den, kör bort domherrar, skator och fräser åt oss om vi går för nära.

Den får lära sig att böka med näbben efter mat, äta gräs och simma i dammen. Det blev lite dramatiskt när de skulle gå in igen i ankhuset. Mamma anka hoppade in men lilla älling hade det svårt att komma upp eftersom vingarna inte har växt ut än.

 

 

Draken Pingu, löpanka med smak för sniglar

Hösten 2023 köpte vi fyra unga löpankor och en drake för att få hjälp med alla sniglar. En löpanka är slank och smidig och äter gärna sniglar. Tyvärr var draken, hanen, för glupsk och satte antagligen i sig en för stor snigel och tvärdog. Hela sommaren 2024 gick de fyra kvarvarande ankdamerna runt i vår trädgård, åt sniglar och simmade i alla dammar och hade det bra. Vi har ett ankparadis helt enkelt. De var så roliga att titta på när de gick upprätta i grupp och simmade och plaskade runt i dammarna.

Men fyra ankor är inte mycket i vår stora trädgård som invaderats av sniglar,  som gav sig på allt vi odlade och vi rådde inte på dem. Vi behövde fler medarbetare! 

Det första steget var en vacker drake, Pingu, som jag fick syn på i Facebookgruppen Löpankor. Jag fick kontakt med Emilie på Lerhedens ankranch utanför Karlskoga, som hade för många hanar och vi åkte dit och fick köpa Lerhedens Pingu, en fyra månader gammal hane. Vi beställde fyra ällingar när det var dags för kläckning, glada över att få kontakt med den imponerande kunniga Emilie.  

 

Pingu har en lovande bakgrund med en stamtavla som Emilie beskriver såhär: 

Gypsy Dream "Gypsy"

Gypsy  är äventyraren i systraskaran av löpankor. Hon är liksom sina systrar  född våren 2023. Hon och Lola är alltid de löpankor som brukar rymma utanför staketet för att leta mask! 

Vi behöver hungriga ankor som äter sniglar och här behöver ingen anka rymma för att äta sig mätt.

Göte

Göte är en väldigt  tillgiven liten kille av rasen Löpanka. Eller som jag kallar dom;  vinflaska med ben! Han är med andra ord en mer finlemmad och upprätt  sort. Göte föddes med en deformerad fot. Det är dock inget han känner  av utan är precis lika aktiv och lekfull som de andra. Då han är så  otroligt snäll och lugn har jag planer på att han ska få bli  terapianka.

 

Löpankor är skygga till sin läggning och det krävs mycket arbete från att de är små för att man ska kunna komma nära. Vi lyckade få våra ankor att närma sig oss när det var kväll och de var hungriga och gå in i sitt hus för att värpa. Hans-Åke kunde till och med hålla fram skopan med mat och de kom och åt. 

 

Värma fötterna

Idag vill ankorna inte gå ut i kylan utan ligger inne i ankhuset och värmer fötterna under sitt duntäcke
. Vår nya medarbetare Pingu, en vacker drakyngling har funna sig väl tillrätta bland ankdamerna. 

 

Så blev det plötsligt sommar

De stora träden har bäddat in oss i grönska. Vi hinner inte med. Det som före en vecka sedan stack i ögonen och krävde intensiva städinsatser har gömts i grönskan. Värmen har gjort oss sydländska, våra kroppar har inte vant sig vid en värme på 26° ute och  34° på verandan. Så när lite regn kom och sköljde av det värsta pollenlagret och kunde vi andas igen och njuta av grönskan.

 

För ankorna är det ett paradis. De går från damm till damm och simmar och dyker. De är faktiskt riktigt läraktiga för de förstår var det finns mat. Vi ger dem inte mat på morgonen för de ska ut och jobba och äta sniglar har vi tänkt. De plöjer med sina näbbar bland växterna och krafsar inte som hönorna gör. Men det verkar inte räcka för framåt eftermiddagen kommer de och kvackar högljudd och talar om att de vill bli serverade av hönsmaten.

Kycklingarna växer och växer

 

Två hönor och en tupp

Det dröjde ett tag innan vi hade hämtat oss från massakern i våras en natt då 12 hönor revs av en mård inne i hönshust. Viktor och Viktorsson hade klarat sig och två hönor som inte hade gått in utan satt i pilen utanför. Stor sorg drabbade oss. Hur ska vi göra? Vi funderande på att sluta med höns men tyckte både att det var svårt att ta bort de som var kvar och köpa nya. Det är så trivsamt med hönor. Tiden gick och vi fick tre kycklingar och ett nytt bakslag. Viktor, gammeltuppen fick så ont i en fot att vi tvingades att ta bort honom och de tre kycklingarna försvann. 

De tre som nu var kvar fick gå fritt och blev ett bra sällskap i trädgården även om de krafsade upp lite här och där. Men det går an när det inte är sexton som gör det. Efter ett tag kläcktes en ny kull kycklingar, sex små grå varelser som vi snart såg verkade vara fyra hönor och två tuppar. Gammelhönan Svarta Sara tog på sig modersrollen. hon ruvade och uppfostrade dem. 

Vi tog itu med hönshuset också. Rensade ut  allt och gjorde en "korg" av tätt stålnät som golv och gav dem ny sittpinne. Vi gjorde sandbad och jag målade en vägg som en landskap.

Löpankor

Årets snigelinvasion fick oss att fundera på att skaffa hjälp. Vår trädgård borde vara ett paradis för ankor med alla dammar att simma runt i. Myskankor är det som man talar om när det handlar om mördarsniglar, spansk skogssnigel, men vi fick en annan idé, löpankor. Vi sökte på nätet och föll för deras komiska utseende och fick tag i en liten flock. Fyra ankor och en drake. De är väldigt rädda sa uppfödaren som vi köpte dem av. Och det var de. 

Hans-Åke byggde ett ankhus och vi hägnade in en liten gård till dem så att de skulle känna sig trygga. Men det tog lång tid innan de ens vågade sig ut ur sitt hus. Vi fick skrämma ut dem så att de i alla fall kunde simma lite i den balja som vi ställt i gården. 

Tyvärr hände något med draken efter några dagar, vi hittade honom livlös på golvet en morgon när vi öppnade luckan till ankhuset. Idag, efter en månad har de vågat sig ut ur hägnet och går en lite bit och lägger sig till och med ner men har inte vågat sig i någon damm ännu.