Vedrundeln

Ett av Hans-Åkes vårprojekt är vedrundeln, en kompost med en ram av jord och staplade vedträn. Perfekt för näringskrävande växter som squash och gurka. Den är en dryg meter hög vilket gör det bekvämt att sköta om och skörda. 

Mycket gröna tomater

Växthuset är fullt av tomater, bifftomater, plommontomater, körsbärstomater, vanliga tomater, men de är gröna! Vi väntar och väntar på att de ska mogna och bli röda, svarta och orange. 

När byggdes huset?

Vi har på nytt upptagit jakten efter det förflutna. Vi vet inte vilket år huset byggdes men efter dagens besök på Värmlandsarkiv och sökande i Brandstodsbolagsförteckningar för Östra Fågelvik som området hörde till då hittade vi året då brandförsäkring tecknades av den som står som ägare enligt lagfartsboken från år 1895. År 1898 tecknade N Chr Jensen en försäkring på fastigheten som kallas Solvik för värdet 33 250 kr, vilket är mycket omräknat i dagens penningvärde. Huset bör ha stått färdigt då. Det kan finnas flera uppgifter om vi har tur nog att de finns bevarade. 

Retuschering

Bården var betydligt bredare än vi trodde och kommer att lyftas fram. De värsta skadorna är nu borta men det går fortfarande att se tidens tand. Nu återstår målning av taket, pappspänning av väggarna, återställande av skadade snickerier och målning av dessa. Vi har tänkt oss att bården ska avgöra färgvalet på snickerier, tak och väggar och blir inte vitt. Jugendperioden var betydligt djärvare i sin färgsättning.

Jugendrummet

Ett rum i huset som inte har gjorts något åt på många år är det vi har kallat matsalen. Ett rum som skulle kunna vara vackert med sitt burspråk och fönster åt två håll, men som har blivit ett rum där vi ställt möbler och annat som vi inte vill ha framför våra ögon och inte skulle ha valt själva, arvegods som vi har tagit hand om.

Vi blev rätt glada över att tretextskivorna i taket började lossna. Nu fick vi en anledning att göra något åt rummet som vi har tänkt under de 19 år vi har bott här. En vattenskada i taket har dolts av skivorna men den ursprungliga bården i taket har lämnats ifred. 

Vi var mycket nyfikna på hur det såg ut under och var beredda att få pappspänna om taket. Nu var det inte så illa som vi hade trott. Vattenskador som skulle kunna åtgärdas och det enda som behövdes var att skrapa bort lös färg och måla om, sa Cecilia Skoglund, konservator på Wärmlands Museum. 

Den skadade bården skulle kunna retuscheras utan problem. Den är schablonmålad med limfärg och har kraftiga vattenskador, förmodligen från en takkupa som numera är borttagen. Någon har försökt att tvätta den på något ställe också. 

Så vi anlitade den upptagna Cecilia som hittade tid mellan några kyrkrenoveringar och hon kom med två praktikanter och arbetade i 40 timmar. De dolde skadorna och fyllde i med pastellkrita där mönstret hade tvättats bort. 

Praktvinter

Så till slut kom vintern och snön. Inte så mycket snö som kyla dock. Idag strålande sol och -17°.

Vår värld har utvidgats med ett nytt hönshus den här hösten och med en ny hönsbesättning.

Efter den grymma attacken på fyra av våra fem hönor i september då en duvhök tog sig in i den gamla hönsgården genom taket, där inte våderna av hönsnät var tillräckligt tätt ihopsydda, har vi flyttat hönorna närmare vårt hus till ett större hönshus som kan fungera under vintern.

Vi har nu en helt annan kontakt med hönorna när de går utanför köksfönstret och sprätter. De verkar må bra också och värper varsitt ägg om dagen, trots att det är mitt i vintern.

Den stackars skräckslagna överlevande hönan som vi har döpt till Viva (hon lever) har fått sex nya kompisar och lever i bästa välmåga i sin nya flock.

Vi har gett hönorna namn eftersom vi ser att de skiljer sig till sättet och vi ofta pratar om dem - och med dem.

Färgen har bestämt namnen. De tre vita Bovarna kallar vi Viva, Vera och Vilma och de två bruna Berta och Brynhilde. Den svarta  Sotis och den grå Greta,   båda av en obestämd blandning av olika raser.

Var är sommaren?

Det är lätt att förlora sig i beklaganden över vädret den här sommaren. Det regnar och regnar och all vacker blomning står där ute för sig själv medan vi sitter inomhus och läser och skriver. När molnen skingrar sig störtar vi ut och njuter av dofterna från Schersmin.

Våra nya vänner, hönorna, har fått skivorna av plast som vi under vintern använder i växthuset, som tak över halva hönsgården. De tycker inte om att ha blött om fötterna, sa Camilla som vi köpte hönorna hos. Den här sommaren behövdes detta!